magiska konster ersätta den bristande styrkan.
Och slutligen uppstod för dem en helig strid, försvaret för
den gamla gudaläran, emot den af Svenskarne med
våld påtrugade kristendomen. Nu synas de hemska
magterna hafva uppbjudit sina sidsta krafter, och i djupa
skogar och otillgängliga hålor, utbildade sig den
engång tagne riktningen, isynnerhet såsom värn emot
fredsförstörarne, ehuru ock tillika för andra underordnade
ändamål. Men den nya läran segrade, och dess
heliga namn blefvo bland folket bekanta och allmänna.
Man föll småningom på den tanken, att anropade
fremmande gudamagterna, då de inhemska sveko i sitt
bistånd. Sålunda sammangyttrade sig uti trollsångerna,
under årens följd, kristna och hedniska begrepp och
åsigter; och nu anträffar man i dem Jesus och
Maria, jemte St. Peter och andra katholska helgon, i
den vidunderligaste förening med Kawe, Wäinämöinen,
Ilmarinen, Hiisi, Launawatar, m. fl. — På detta
sätt tyckes, för att döma efter de lemningar vi hafva
af äldre Finska diktningar, deras ursprung sannolikast
kunna förklaras, äfvensom det alldeles egna
skaplynne de antagit. Sinnet och känslan fattas
ovilkorligen af en viss dyster hemskhet, då man läser eller
åhör dessa sånger, hvilka i ett rysligt alfvar leka med
underjordens magter och naturens dolda krafter,
såsom med befryndade själar eller förtrogne vänner.
